Dröm stort - så stort att Gud måste vara med för att lyckas.

Det har varit en omvälvande period i mitt liv. Det är min ursäkt. Jag tittar på datumen för inläggen och ser att senast jag skrev var den 18:e januari. Och jag tänker "jag har ju haft en massa tankar, varför har jag inte lyckats få ner dem på pränt?" Det har varit mycket värdsligt på sistone. För min egen del. Jag vill inte säga att det inte varit något för den här bloggen, men om inte annat har det varit mindre relevant för den här bloggen.

MEN. Jag har snubblat över några intressanta händelser på sistone. Dessa verkar höra ihop.

Jag har ända sedan jag var liten (mindre, yngre) fått höra att jag inte borde ta allt så allvarligt. När jag idrottade, i skolan, musiken, you name it. Jag var alltid den som trodde att stora saker kunde hända, och som alltid blev irriterad på andra som inte delade min vision. Men häromdagen läste jag något som fick mig att lite bättre förstå varför just jag kommit närmare Gud.

Jag saxar från Lifechurch.tv: "Is our vision so big that we obviously can’t accomplish it without God?" och från Mark Batterson: "God is HUGE and our dreams are too small. One of our problems is that we stop dreaming and start imitating the people around us. We need dreams that are WAY beyond our ability to accomplish without God’s help."

Nu är det hela inte så konstigt längre. Varför ska jag INTE ta saker seriöst? Rudyard Kipling (du vet han som skrev Djungelboken) sa att man ska ta allt man älskar seriöst, utom sig själv. Då är det inte konstigt att ha stora drömmar. Och nu när jag har Gud i mitt liv är det inte konstigt om de bara blir större och större för var dag som går. Människor drömmer alldeles för litet redan som det är.

Ett exempel ur ett avsnitt av Sex And The City jag nyligen såg. Precis, Sex And The City på TV. I det avsnittet avhandlades ämnet romantik. Själv är jag en sucker för romantik och storslagna gester, så till den grad att många säkert blir skrämda (tur att min respektive klarar av det). Men man kan göra liknelser med annat i vårat samhälle. Vi dricker lättmjölk istället för vanlig mjölk, youghurtglass istället för mjukglass och vi föredrar komik framför romantik. Det är inte konstigt att vi inte vågar drömma stort när vi lever så. Och det är inte konstigt att vi inte tror på Gud när vi inte vågar drömma stort.

Hur får vi människor att våga drömma större och se vad Gud kan göra i deras liv?