Jag tror inte på pengar förrän jag får dem

"Would you believe me if I said you don't need to wait for the answers before you step out in faith?"
- Hillsong United, Free

Paradoxalt. Delvis rätt, men är det bästa sättet att få folk att tänka om? Det är en vacker tanke, och kanske borde det också fungera så. Men många diskussioner jag haft med icke-troende har inte så mycket gått ut på att försöka överföra min tro på dem, utan snarare försöka förklara (och bevisa) att de inte alls har ett öppet sinne. Ett öppet hjärta.

C. S. Lewis jämför det med ett hus. Han skriver: "Om jag kan föra in någon i den farstun, har jag lyckats med allt jag försökte göra. Men det är inne i rummen, inte ute i farstun, som det väntar brasor, stolar och mat."

Så jag funderar på hur det borde gå till i kyrkan. Ska man locka in människor med något annat än (den för icke-troende ej existerande) tron? Eller ska man locka med kaffe, bullar, musik och gemenskap för att sedan hoppas att individen sänker garden, öppnar sitt hjärta och väljer rum? Vilket kommer till slut att hamna i blickfånget? Tron, eller bullbaket?

En del av mig letar efter en kyrka som har både och. Där söndagsgudstjänsterna är lugna, inåtriktade med tid för lugn bön och reflektion, men där man i veckorna rockar till sig, sjunger högljudd lovsång, jublar och spelar pingis. Kanske.

Men det är svårt att hitta ytterdörren till farstun. Jag klandrar inte ateister, agnostiker och icke-troende; varför tro på något du inte sett?

Å andra sidan; du lär inte få någon lön utbetalad om du inte tror på pengar förrän du får dem.