Det enda som betyder något

Hur vet vi att vi har rätt? Vi har haft uppenbarelser och sett tecken, men vad är det som säger att världens muslimer eller hinduer inte har det? På sitt håll. De ber till sina gudar, vi till Vår. Vi skulle försöka övertyga dem om att vi har sett Ljuset lika länge som de skulle försöka övertyga oss.

För allt vi vet kanske vi alla ber till samma Gud, och när domedagen är här kommer Gud kalla några av oss till sig och säga "ni har varit mig trofasta", och till de andra "jag har visat er i alla år att ni gjort fel, men ni har misslyckats att se det". Tecken som tecken, right?

Det är inte som ateism, som går ut på att förneka all annan tro; vi kan ändå se på andra religioner och säga att det finns en smula sanning i det, även om vi inte håller med om det till punkt och pricka.

Men jag tror att en viss skepsism är bra för tron; om man ifrågasätter vad man gör och fortsätter att komma fram till att det man gör är rätt, stärker det bara tron. Att vara kristen innebär inte att avstå från att läsa Dan Brown eller att inte vilja veta mer om agnostisism. Rädslan för att det man gör är fel får aldrig ta överhanden.

För i slutändan måste det bara handla om tro. Det är inget argument man vinner sympatier med, men det är det enda som är sant; att man väljer vad man tror. Eller så är det exakt det. Något man vinner sympatier med. En tro starkare än allt annat måste ju betyda något.